HÖG TID i Bygdeå

Tanken på att resa en minnessten över Johannes Renström på Bygdeå Kyrkogård föddes redan i slutet på 1990-talet. Det fanns flera rimliga anledningar till att lyfta fram en sådan legendarisk spelman ur glömskan. En var den att när man började stifta bekantskap med andra regioners synsätt på sina musikaliska förebilder och historiska spelmansstjärnor så lyfte man gärna fram dem ut i ljuset. Jag tyckte och tycker alltjämt om berättelserna runt jämtlänningarnas Lapp-Nils och hälsingarnas Hultkläppen, men i Västerbotten var det inte många som brydde sig om MattesTurs´n och Knaft Jonke. Eller Lappojken. Till att börja med var försöken att göra verklighet av den där tanken ganska lama. Det blev dock några telefonsamtal till kyrkoherden i Bygdeå församling. Om tiden hade varit mogen borde detta ju ha räckt för att sätta igång det hela. Men det var den inte. Några egentliga argument emot ett minnesmärke framfördes inte. Men det satt fast, krånglade, tog tid och kändes nedprioriterat. Kyrkoherden sade att dokumenten från just den aktuella tiden beklagligt nog var försvunna. Och när han då också använde ordet ”lapptjulingen” om brottsoffret Johannes Renström, gav jag upp. Ett sådant uttryck från en ansvarig person sade ju en del om vilken kraft som skulle komma att krävas för att göra verklighet av idén, det skulle komma att bli som att spotta snus i motvind och den kraften behövdes vid den tiden till annat, så det hela fick bero. Tiden gick. Och så, för några år sedan, togs kontakt med nuvarande kyrkoherden i Bygdeå församling Sören Olsson och mötte nu hos honom nu en helt annan attityd. Nu är nämligen en annan tid och Sören är en person som lätt insåg att det är viktigt att rätta till historiska misstag, och det viktiga; han insåg att ett sådant hade begåtts i hans församling. Så nu låg vägen öppen. Det visade sig också att de där dokumenten var inte alls varit borttappade. Sedan dess har det rullat på. Och nu står den där, stenen. Helgen den 13-15 september hölls tre fullsatta minneskonserter i tre västerbottniska kustkommuner i samband med avtäckandet. Johannes Renström fick till sist ett erkännande för sin spelmansgärning och samtidigt, så långt det nu var möjligt: även en postum upprättelse som människa. Ett annat tecken på att tiden var mogen har varit all denna välvilja som visats; allt från ekonomiska bidrag av olika storlekar till gedigna arbetsinsatser. Låt mig nämna några: PLOKK, en reklamfirma i Umeå som jobbat många timmar gratis med marknadsföringen. Eva Lindau på Umeå Riksteaterförening som hållit ihop de tusen detaljerna. Hans Ove Forsell från vårt spelmansförbund som hållit i finanserna. Vilka fler ska man lyfta fram? Artisterna som framträdde nästan gratis? KO Wikströms åkeri som med lastbil och lastmaskin transporterade stenen gratis till stenhuggeriet? Stenhuggeriet som i sin tur gav oss ett mycket bra pris? Eller en privatperson i kustlandet som skänkte en rejäl slant? Det är med tacksamhet över att ha fått se all denna välvilja skölja över projektet som jag skriver detta. Vad fint. Tack alla.

Umeå i november 2019

Thomas Andersson

Speltillfällen 2017

Framträdanden hösten 2017 kommer uteslutande att innehålla berättelsen ” i en sal på lasarettet” tillsammans med Ellenor Lindgren.

  • 8 september: Östra Stensby bygdegård, Östergötland.
  • 10 september: Vadstena, Östergötland.
  • 19 september: Övertorneå, Norrbotten.
  • 24 september: Fällfors Byske, Västerbotten.
  • 7 oktober: Norberg, Västmanland.