Legender

Med bandspelaren i ryggsäcken reste jag runt Västerbotten i slutet av 70-talet i hopp om att hinna ikapp en utdöende musiktradition. De gamla jag mötte delade gladeligen med sig av sin musik, och mer än så – de berättade sina liv. Jag fann Legender.

Katarina Mazetti, januari 2018:

Det finns legendariska spelmän och spelkvinnor. Och det finns legendariska berättare över hela världen. I Västerbotten finns en man som är bådadera och som kombinerar förmågorna – Thomas Andersson. Han har aldrig stått på en scen där laserstrålar spelar över moln ur en rökmaskin, han har aldrig varit med i vare sig Mello eller Let´s dance eller kvällstidningarnas nöjesbilagor. Men jag är beredd att sätta en slant på att den publik som lämnar Thomas oförglömliga föreställningar, trollbundna och med huvudet surrande av nya livsinsikter, en gång säger till sina barn: ”Jag har faktiskt sett Thomas Andersson själv på scen!”

Vårens turné handlar om Liv som inte levts i den overkliga kändisvärlden, utan om ”okändas” öden: om en kvinna som var gjord av värme, om honom som offrar allt för sin, kunskapstsörst, om faran i att bli för skicklig på sitt instrument och om magiska platser. Och märk väl – det handlar om människor som levat verkliga liv. För, som Thomas säger: ”Jag ljuger mindre än folk tror! Verkligheten räcker långt. ”