Vittras polska

Jag skottade snö med pappas traktor hemma i Bygdsiljum och fick plötsligt för mig att gå in och bara säga hej hos en äldre man som hette Emelius Lundberg. Vi började prata och han berättade då och hur han en gång sett en vitterkvinna ro uppför Geharsforsen vid Norra Stortjärn. Den synen resulterade så småningom i att han komponerade en låt om det. Nu tog han fram fiolen och spelade den.

En polska. Det hela var så pass fint att jag bestämde mig för att börja spela fiol. Ett beslut som verkar bli på livstid. Det var i januari 1974.